Busigt, to the extreme.
Vill ni veta något lite "busigt"? Jag hade prov idag. Som jag inte pluggat till. Det gick jättebra. Lite motsatt karma: Annars brukar det ju vara så att om man inte har pluggat så går det dåligt på provet. Icke sa Nicke, när det gäller mig. Haha, stackars alla som pluggat übermycket men som får sämre än mig...
Något annat lite busigt är att jag har prov imorgon, men bara har pluggat 1,5 timme. Jag tycker inte jag behöver mer. Engelskaproven är ju lite av samma slag som SO:n, man får samma betyg hur mycket man än pluggar.
Och idag har jag varit jätteduktig och hunnit med hela mitt RDF: Rekommenderat Dagligt Fjäsk. Först lite för Anna-Lena, visade mitt gårdagsplugg; dvs. några meningar då jag hade lärt mig att skilja på "Some and Any". Anna-Lenas bästa kompisar, "Sam and Annie". Haha.
Och på matten, där jag blev klar med mina ganska enkla ekvationstal (nej, egentligen inte, men jag har talang för ekvationer) och fick räkna i nians bok. Där jag ekvationerna direkt från våra X+12-(2X-5)=14 till (X+2)(3+X)=X²+11. Men, som jag sa, jag är ganska bra på det här med ekvationer. Men lite fjäsk skadar ju aldrig, så jag gick duktigt fram till Conny och frågade på en av de supersvåra uppgifterna. Tyvärr blev inte Conny, matteläraren, ett dugg imponerad av mina kunskaper om saker som vi inte ens har gått igenom. Han blev mest sur för att jag inte hade skrivit upp hela uppgiften i boken, utan bara skrivit svaret. Life's hard for a plug-horse. (Ordlek: plughorse=plugghäst).
Sen var det allt. Och egentligen borde jag ju plugga nu, till det stundande engelskaprovet, men brukar jag göra saker som jag BORDE? Nichts.
Det är också ett av mina nya favoritord: Nichts. Det säger allt.
Visst är det lite konstigt när man ser en sak som inte alls hör ihop med bakgrunden (som niorna på Bilden som mixar Skriet och Andy Warhol och så ser det jättecoolt ut). Men på riktigt. Då sätter O'boyen i halsen.
Och nu: Dagens bild. Tagen på Kalkbrottet såklart. Visste ni att man kan bada där? Enligt mina källor finns där till och med en trampolin...
Något annat lite busigt är att jag har prov imorgon, men bara har pluggat 1,5 timme. Jag tycker inte jag behöver mer. Engelskaproven är ju lite av samma slag som SO:n, man får samma betyg hur mycket man än pluggar.
Och idag har jag varit jätteduktig och hunnit med hela mitt RDF: Rekommenderat Dagligt Fjäsk. Först lite för Anna-Lena, visade mitt gårdagsplugg; dvs. några meningar då jag hade lärt mig att skilja på "Some and Any". Anna-Lenas bästa kompisar, "Sam and Annie". Haha.
Och på matten, där jag blev klar med mina ganska enkla ekvationstal (nej, egentligen inte, men jag har talang för ekvationer) och fick räkna i nians bok. Där jag ekvationerna direkt från våra X+12-(2X-5)=14 till (X+2)(3+X)=X²+11. Men, som jag sa, jag är ganska bra på det här med ekvationer. Men lite fjäsk skadar ju aldrig, så jag gick duktigt fram till Conny och frågade på en av de supersvåra uppgifterna. Tyvärr blev inte Conny, matteläraren, ett dugg imponerad av mina kunskaper om saker som vi inte ens har gått igenom. Han blev mest sur för att jag inte hade skrivit upp hela uppgiften i boken, utan bara skrivit svaret. Life's hard for a plug-horse. (Ordlek: plughorse=plugghäst).
Sen var det allt. Och egentligen borde jag ju plugga nu, till det stundande engelskaprovet, men brukar jag göra saker som jag BORDE? Nichts.
Det är också ett av mina nya favoritord: Nichts. Det säger allt.
Visst är det lite konstigt när man ser en sak som inte alls hör ihop med bakgrunden (som niorna på Bilden som mixar Skriet och Andy Warhol och så ser det jättecoolt ut). Men på riktigt. Då sätter O'boyen i halsen.
Och nu: Dagens bild. Tagen på Kalkbrottet såklart. Visste ni att man kan bada där? Enligt mina källor finns där till och med en trampolin...
piacevole per guardare
Gissa vem som hade tio läsare igår? Jag. Gissa vem som från och med nu kommer döpa alla sina blogginlägg till något på italienska? Jag.
Det kommer alltid finnas någon som har det värre. Ci sarà sempre uno che lo ha più difettoso, på italienska. Really.
Dagen, med det fantastiska nya schemat:
So, prov på Onsdag. Jag har pluggat 8,5 timmar så det fixar sig. Ska bara repetera och det kan jag göra imorgon. Så: inget plugg idag. Woho!
Kemi: Jag är en den enda som tror att det kan bli kul.
Bild: Vi har en fått en lärare som heter Maria. Hon verkar sjyst. Idag skulle vi rita omöjliga figurer. Det var ganska kul. Av dem estetiska ämnena är jag helt klart bäst på bild. Min högra hjärnhalva är som välkänt, bara en onödig slemklump. Ganska lik ett brysselkål, faktiskt.
Lunch. Diskuterar dagböcker. Har en från femman om att man inte får fisa i Guds hus. Skriven med 100% allvar. Om skolavslutningen i femman. Mycket roligt.
Klassråd. Skulle läsa upp föregående mötesprotokoll. Kändes som om jag blev väldigt röd i ansiktet. Det var förhoppningsvis bara inbillning.
Engelska, vi hade (vår så gott som klassföreståndare) Birgitta som vikarie. Det gick inte jättebra. Att uttala "health and physical education" var too much för min hjärna.
Matte, the same old shit. Prov nästa vecka. Tjoho. Jag tror min hjärna har glömt bort hur man normalpluggar till et prov. Jag känner en manisk längtan till att sitta i fem timmar och plugga matte. Utan att behöva tänka på något annat. Det är enbart konstigt.
Badminton, som vanligt. Hehe.
Men nu ska jag se Greys Anatomy. Endast fem dagar till den ultimata döden för mig. Det vill säga max fem inlägg till nu. Sen får ni klara er -för alltid- utan mig. Sorgligt. Tristemente.
Det kommer alltid finnas någon som har det värre. Ci sarà sempre uno che lo ha più difettoso, på italienska. Really.
Dagen, med det fantastiska nya schemat:
So, prov på Onsdag. Jag har pluggat 8,5 timmar så det fixar sig. Ska bara repetera och det kan jag göra imorgon. Så: inget plugg idag. Woho!
Kemi: Jag är en den enda som tror att det kan bli kul.
Bild: Vi har en fått en lärare som heter Maria. Hon verkar sjyst. Idag skulle vi rita omöjliga figurer. Det var ganska kul. Av dem estetiska ämnena är jag helt klart bäst på bild. Min högra hjärnhalva är som välkänt, bara en onödig slemklump. Ganska lik ett brysselkål, faktiskt.
Lunch. Diskuterar dagböcker. Har en från femman om att man inte får fisa i Guds hus. Skriven med 100% allvar. Om skolavslutningen i femman. Mycket roligt.
Klassråd. Skulle läsa upp föregående mötesprotokoll. Kändes som om jag blev väldigt röd i ansiktet. Det var förhoppningsvis bara inbillning.
Engelska, vi hade (vår så gott som klassföreståndare) Birgitta som vikarie. Det gick inte jättebra. Att uttala "health and physical education" var too much för min hjärna.
Matte, the same old shit. Prov nästa vecka. Tjoho. Jag tror min hjärna har glömt bort hur man normalpluggar till et prov. Jag känner en manisk längtan till att sitta i fem timmar och plugga matte. Utan att behöva tänka på något annat. Det är enbart konstigt.
Badminton, som vanligt. Hehe.
Men nu ska jag se Greys Anatomy. Endast fem dagar till den ultimata döden för mig. Det vill säga max fem inlägg till nu. Sen får ni klara er -för alltid- utan mig. Sorgligt. Tristemente.
Bättre än permanent, right!?
Please, do this test: http://www.tydal.nu/article/personlighetstest/
Jag blev "The Thinker", INTP. Jag tänker logiskt, har starka känslor men kan ha svårt att förklara/förstå mina/andras känslor. Julia i ett nötskal.
Iaf, gör testet. Om någon blir ENTJ, "The Executive" eller ESTJ "The Guardian", så tell me. Mucho importante!
The day starts with SO, nu har vi finally begun with the french revolution. Julia dog inte. Men å andra sidan har vi inte kommit till Napoleon än.
Swedish, Julia & Li äger på svåra ord :P
Slöjd. Julias halsduk är mobbad av dom andra halsdukarna för Julias halsduk är kort och tjock och liknar mest en svullen och möglig falukorv. Men jag tröstar mej med att inget är värre än en viss hundkoja "host host".
Lunch, Julia gillar inte grå pasta, nej tack, men korven går an. Filip däremot la visst inte märke till bestickens förmåga att försvinna. Pims pims.
Matte, Julia vill ha MVG. Bara att konstatera.
Home again, aj aj aj, huvudvärk. Det bli sjukskrivning från badmintonen det, och Julia slänger sig på sängen med liebe HMkatalog och kryssar för allt hon vill ha. Det vill säga ganska mycket.
Pluggar en hel kvart till HKprovet, får se om det räcker... Sen har man ju mest slappat, funderat på mer eller mindre viktiga saker, tex. Livsfilosofi och om Addison och Karev kommer bli tillsammans i Greys Anatomy. Det borde dom! Precis som Callie och George, du är dum annars George! Och det är lite synd om Steamy... Jag förutspår att han kommer ... jag vet inte vad, men Izzie kommer vara involverad!
"And I know we were both too young
Way back when we had our thing
And you're not the one that I think of
Every time that the telephone rings
And I know that what we had
Would not be called love by the ones who know
And I know it's been many years
And a hundred love-affairs ago"
Calleth you Cometh I - The Ark
Dagens IQ: Att springa in i nåt som är ihåligt?
Jupp, på Badmintonen, dagens chock/skratt/IQ/flum, sprang jag in i ett badminton nät. Jag skulle springa under det, men duckningsreflexerna reagerade inte riktigt. Resultat: Jag springer in i nätet, ramlar bak, men på nåt sätt fram, för jag slår i högerarmen. Sen hör jag att Lisen skrattar och då fattar jag hur fullkomligt korkad jag måste se ut och börjar också skratta - jättemycket.
Okej, the day:
SO, väldigt slappt, mest sitta och anteckna, vilket jag tycker är väldigt rosamt.
Svenska, Liknelser och Metaforer. Jag är bra på liknelser och metaforer. Klok som en uggla, actually.
Slöjd: Ligger på G. I alla estetiska ämnen ligger jag på G. It's like a curse. Fast, i och för sig, om det är nåt man ska ligga på G på så är det väl dom estetiska. Jag bryr mig inte om stickning om fem år.
Klassråd: Samma gamla vanliga.
Lunch: Senapsluktande? Hm, hade dom inte råd att göra den senapssmakande också?
Engelska: Skottland text + glosor. Och grammatik. I och med att jag har en MVGspärr nu kan jag inte tycka illa om Anna Lena. Men hennes grammatik är inte så rolig.
Matte: Enligt min research så har Mini och Eriksson MVG i matte. Orättvist nog har jag bara VG+. Störigt. Jag vet ju att jag kan.
Badminton.
Dagens...
... chock: Är Gw Albinslillebror, jag mena lillasyster? Haha, chockerande
... skratt: Först att jag var smidig nog att dyka in i ett badmintonnät! Sen blev Lisen berövad på sin mössa, på ett väldigt osmidigt sätt, sen var det ju United buskputt, där jag nästan kom undan, men tillslut lyckades Gw och Marcus med gemensamma krafter slänga in mig i busken. Vilket bjöd på en hel del skratt.
... IQ: Julia är jagad av två personer, tio meter från målet, måste springa under nätet och duckar, böjer upp armen och dyker, men nätet är ivägen och enligt ögonvittnen såg det ut som om mitt huvud skulle flyga av, men av någon skum Whiplash/gravity-anledning sitter mitt huvud fortfarande kvar.
... flum: Hela cyklingen hem med Marcus, Lisen och Gw var godkänt spektakulär och för att ta en timme kändes det som typ fem minuter. Tre gånger ramlade jag i busken, vilket är fantastiskt lite i jämförelse med Lisen som letade löv på marken minst tio gånger.
Det var nog det roligaste idag - nåt kul ska man ju ha.
"I wish that she could stand, behind my back
and smile when I don't know what
I should do, do with all this crap
But she never shows up, and what kind of friend is that?"
My new friend - Maia Hirasawa
Malmö på sommaren... När det inte regnar, alltså!
Okej, the day:
SO, väldigt slappt, mest sitta och anteckna, vilket jag tycker är väldigt rosamt.
Svenska, Liknelser och Metaforer. Jag är bra på liknelser och metaforer. Klok som en uggla, actually.
Slöjd: Ligger på G. I alla estetiska ämnen ligger jag på G. It's like a curse. Fast, i och för sig, om det är nåt man ska ligga på G på så är det väl dom estetiska. Jag bryr mig inte om stickning om fem år.
Klassråd: Samma gamla vanliga.
Lunch: Senapsluktande? Hm, hade dom inte råd att göra den senapssmakande också?
Engelska: Skottland text + glosor. Och grammatik. I och med att jag har en MVGspärr nu kan jag inte tycka illa om Anna Lena. Men hennes grammatik är inte så rolig.
Matte: Enligt min research så har Mini och Eriksson MVG i matte. Orättvist nog har jag bara VG+. Störigt. Jag vet ju att jag kan.
Badminton.
Dagens...
... chock: Är Gw Albins
... skratt: Först att jag var smidig nog att dyka in i ett badmintonnät! Sen blev Lisen berövad på sin mössa, på ett väldigt osmidigt sätt, sen var det ju United buskputt, där jag nästan kom undan, men tillslut lyckades Gw och Marcus med gemensamma krafter slänga in mig i busken. Vilket bjöd på en hel del skratt.
... IQ: Julia är jagad av två personer, tio meter från målet, måste springa under nätet och duckar, böjer upp armen och dyker, men nätet är ivägen och enligt ögonvittnen såg det ut som om mitt huvud skulle flyga av, men av någon skum Whiplash/gravity-anledning sitter mitt huvud fortfarande kvar.
... flum: Hela cyklingen hem med Marcus, Lisen och Gw var godkänt spektakulär och för att ta en timme kändes det som typ fem minuter. Tre gånger ramlade jag i busken, vilket är fantastiskt lite i jämförelse med Lisen som letade löv på marken minst tio gånger.
Det var nog det roligaste idag - nåt kul ska man ju ha.
"I wish that she could stand, behind my back
and smile when I don't know what
I should do, do with all this crap
But she never shows up, and what kind of friend is that?"
My new friend - Maia Hirasawa
Malmö på sommaren... När det inte regnar, alltså!
Jättefint, really
Som en väldigt alternativ julfirare ser jag INTE Kalle Ankas jul. Why? Den ger mig ångest och huvudvärk.
Jag erkänner; jag är livrädd. Släktträffar brukar innebära att jag skämmer ut mig. Och, som sagt, mina släktingars favoritämnen:
- "Julia, går du inte på hockey fortfarande?" Varför kan inte något ofarligt som typ "badminton" fastna istället. Hockey - det är ju pinsamt.
- "Var det inte du som kunde så mycket om NAPOLEON?!" Inga kommentarer.
- "Bengt-Åkes barnbarn hade minsann två MVG:en mer än du när hon gick i åttan!" Of course, man är inte godkänd förrän man är bäst. Ingen kan ju va bättre än bäst.
- "Hur går det med POJKARNA?" Inga kommentarer - det är lika "roligt" varje gång!
Men jag sätter mitt hopp till klapparna. Då får man åtminstone något annat prata om! Typ:
"Julia, var det inte du som var så intresserad av NA..."
"TACK SÅ MYCKET FÖR DEN FINA STICKADE TRÖJAN FARFAR!!!"
Jag är dålig på myket, men på just det där med att avbryta släktingar äger jag.
Men nu är det en halvtimme till tjocka släkten kommer, och den ska jag tillbringa med att tillbe Gud, typ "Snälla, skona mig!" och "Snälla, låt aldrig någon av mina släktinar hitta den här bloggen, please please please!"...
God Jul förresten!
Julkomplex och julatombomber och torra julrim i repris
Förklaring till rubriken:
Julkomplex, jag har överlevt dom alla. Min mamma tvingar mig att ha kjol eller klänning på en sådan stor högtid som julen. Jag bokstavligen hatar kjolar och klänningar, men till slut fick det ändå bli en kjol. Jag säger grattis till alla som slipper se mig i kjol... I min garderob kan man hitta tre kjolar.
En hemsk hemsk hemsk 70-talskjol, köpt second-hand och använd en gång. Jag skulle vara med och fira min nästkusins konfirmation och var tvungen att matcha tröjan (en galet ful T-shirt med stora oranga ringar på). Jag blev mer eller midre utskrattad när jag upptäckte att alla andra på konfirmationsfesten hade vita kläder. Iaf: ful kjol!
En brun kjol, hämtad ur en parodifilm på katolska nunnor. Väldigt nunne-aktig och gör så att man ser åtminstone 10 kilo tjockare ut.
En röd salsakjol, som får mig att tänka "Spanien!" och höra lite tangomusik i bakgrunden. Men den har två fördelar; ett: den är inte neonorange. Två: Den är inte nunne-aktig. Så till slut valde jag den.
Det riktiga julkoplexet var egentligen att jag ägnade lång tid till att inte se ut som någon utflippad tangodansare från Let's Dance, medan Kata bara tog på sig en söt liten klänning och var nöjd sen. Och till råga på allt ser hon mycket gulligare ut än mig.
Julatombomber: Jag har en läskig känsla av att något kommer gå snett den här julen. Mamma har hela tiden tjatat om att hon har alldeles för mycket att göra medan pappa ligger och slappar på sängen. Jag sätter hundra kronor på att Kata kommer få finar julklappar än mig, inte för att jag är avundsjuk på att hon får mer eller så, bara irriterad på mina föräldrar och släktingar som emellanåt favoriserar henne.
Torra julrim i repris: Detta året har jag kört med samma julrim på två klappar. Ett dåligt julrim dessutom...
"Nu ska du få något fint,
det är rött, grönt och gredelint!"
Dessutom, bara för att beklaga mig ännu lite till så upptäckte jag att jag har tappat bort en massa saker. Bland annat min längtan till jul, alvedon som jag verkligen skulle vilja ha nu och min mascara. Suck...
Här ser ni dock mig spela låtsas gitarr eller dansa eller nåt... Iaf ser jag ehh, glad ut.
Julkomplex, jag har överlevt dom alla. Min mamma tvingar mig att ha kjol eller klänning på en sådan stor högtid som julen. Jag bokstavligen hatar kjolar och klänningar, men till slut fick det ändå bli en kjol. Jag säger grattis till alla som slipper se mig i kjol... I min garderob kan man hitta tre kjolar.
En hemsk hemsk hemsk 70-talskjol, köpt second-hand och använd en gång. Jag skulle vara med och fira min nästkusins konfirmation och var tvungen att matcha tröjan (en galet ful T-shirt med stora oranga ringar på). Jag blev mer eller midre utskrattad när jag upptäckte att alla andra på konfirmationsfesten hade vita kläder. Iaf: ful kjol!
En brun kjol, hämtad ur en parodifilm på katolska nunnor. Väldigt nunne-aktig och gör så att man ser åtminstone 10 kilo tjockare ut.
En röd salsakjol, som får mig att tänka "Spanien!" och höra lite tangomusik i bakgrunden. Men den har två fördelar; ett: den är inte neonorange. Två: Den är inte nunne-aktig. Så till slut valde jag den.
Det riktiga julkoplexet var egentligen att jag ägnade lång tid till att inte se ut som någon utflippad tangodansare från Let's Dance, medan Kata bara tog på sig en söt liten klänning och var nöjd sen. Och till råga på allt ser hon mycket gulligare ut än mig.
Julatombomber: Jag har en läskig känsla av att något kommer gå snett den här julen. Mamma har hela tiden tjatat om att hon har alldeles för mycket att göra medan pappa ligger och slappar på sängen. Jag sätter hundra kronor på att Kata kommer få finar julklappar än mig, inte för att jag är avundsjuk på att hon får mer eller så, bara irriterad på mina föräldrar och släktingar som emellanåt favoriserar henne.
Torra julrim i repris: Detta året har jag kört med samma julrim på två klappar. Ett dåligt julrim dessutom...
"Nu ska du få något fint,
det är rött, grönt och gredelint!"
Dessutom, bara för att beklaga mig ännu lite till så upptäckte jag att jag har tappat bort en massa saker. Bland annat min längtan till jul, alvedon som jag verkligen skulle vilja ha nu och min mascara. Suck...
Här ser ni dock mig spela låtsas gitarr eller dansa eller nåt... Iaf ser jag ehh, glad ut.
Man orkar ju för -valfritt svärord- inte!
Varning. Detta är ett pessimistiskt inlägg! If you really wanna keep the picture av mig som en glad person så slute läsa här.
Om du inser att det är en engångsföreteelse att jag inte orkar med allt jobbigt ibland kan du läsa vidare. Det är alltså inte ofta jag mår såhär. Men idag så.
Måndagar. Orkar man? Very not! Sorgligt nog gör man det ändå.
Såklart börjar det med att man vaknar mitt i natten och inte kan somna. Och sen när man somnar så drömmer man att man blir uppäten. Av sin före detta tyskalärare dessutom.
Sen så fortsätter det väl med att man försover sig på morgonen. Och jag orkar inte med Johans (so-lärare) "Kom du en halvtimme försent (igen)? Det gör inget..." när man själv visst ska prata med sina föräldrar för att man kommer två minuter försent.
Eller klassråd. Tack vare den lilla auktoritet och makt man har så kunde man ju tvinga iväg Albin på det för jag orkar inte heller ett interskoltionellt möte med folk just nu.
Sen orkar man faktiskt kämpa lite på badmintonen även om man inte orkar vara barnpassare till odugligt folk under tio år!!! Ja, man skulle spela dubbel. Jag kom med Björg som är åtta år? Nio? Iaf, man orkar inte förlora alla sina matcher på grund av mindre talangartade badmintonspelare.
Sen orkar man inte heller bryta förtroenden. Varning ångest. Man orkar ju inte.
Som slut på detta inlägg: man orkar inte heller hata sig själv för att man inte orkar. Ångest. Man gör ju det ändå!
Jag orkar inte med mig själv. Jag orkar endast ta en alvedon och sova.
Om du inser att det är en engångsföreteelse att jag inte orkar med allt jobbigt ibland kan du läsa vidare. Det är alltså inte ofta jag mår såhär. Men idag så.
Måndagar. Orkar man? Very not! Sorgligt nog gör man det ändå.
Såklart börjar det med att man vaknar mitt i natten och inte kan somna. Och sen när man somnar så drömmer man att man blir uppäten. Av sin före detta tyskalärare dessutom.
Sen så fortsätter det väl med att man försover sig på morgonen. Och jag orkar inte med Johans (so-lärare) "Kom du en halvtimme försent (igen)? Det gör inget..." när man själv visst ska prata med sina föräldrar för att man kommer två minuter försent.
Eller klassråd. Tack vare den lilla auktoritet och makt man har så kunde man ju tvinga iväg Albin på det för jag orkar inte heller ett interskoltionellt möte med folk just nu.
Sen orkar man faktiskt kämpa lite på badmintonen även om man inte orkar vara barnpassare till odugligt folk under tio år!!! Ja, man skulle spela dubbel. Jag kom med Björg som är åtta år? Nio? Iaf, man orkar inte förlora alla sina matcher på grund av mindre talangartade badmintonspelare.
Sen orkar man inte heller bryta förtroenden. Varning ångest. Man orkar ju inte.
Som slut på detta inlägg: man orkar inte heller hata sig själv för att man inte orkar. Ångest. Man gör ju det ändå!
Jag orkar inte med mig själv. Jag orkar endast ta en alvedon och sova.
