Takida och Richterskalan, en tolkning av One Republic
Rubriken består av dagens dåligaste band och fulaste ord. Takida och One Republic är dåliga. Och richterskalan ger mig ångest i occh med att jag inte har börjat plugga inför provet.
Jag vaknade fem minuter innan klockan ringde imorse - framsteg. Dessvärre blev jag trollbunden/nersövd av P3, och kom inte in i duschen förrän halv sju.
Först tyska, såg bara den tyska serien "Berliner Luft" hela tiden och diskuterade korvar, i och med att det verkar vara Tysklands (enda) stolthet.
Svenska, sim-sala-bim så var man förvandlad till en krönikör. Och inte vilken krönikör som helst, utan en NÖJESKRÖNIKÖR! Min krönika bestod av en mindre presentation om Let's dance, ett program som jag nog aldrig har sett. Hur som helst, låtsades jag vara djupt insatt och arrangerade fantastiska övergångar mellan oss krönikörer, i min grupp var det Mini, Sigge och Madde. Och jag då. Och jag vet inte om ni märkte min magnifika övergång; "Och från en stor musiktävling i TV till en annan! I Let's Dance...". Applåder.
Engelska. Anna-Lena var "sjuk", det vill säga, det hon är varannan vecka när hon inte pallar vår klass. Å andra sidan ska det krävas ganska mycket för en sextioåring att skrika "Nu får det FAN vara nog, jag PALLAR INTE MER!". Stackars Anna-Lena.
Anyway, jag och Amanda gjorde karikatyrer längst bak i klassrummet the entire lesson, istället för att ens försöka lyssna på vikarie Birgittas förtvivlade rop på respons och glosor.
Lunch, jag gjorde klart frågepappret om vulkaner, vilket visade sig vara a) Omöjligt, i och med att niorna som hade sin skåp där jag pluggade gjorde så himla mycket ljud, b) Onödigt, i och med att vi inte ens hade det i läxa och c) Väldigt tråkigt, i och med ... Ärligt, det handlar om vulkaner, hur kul kan det vara?
SO, I och med att halva klassen var sjuk fick vi se på film, Remember the Titans. De sjöng Paulas favvo-låt "Ain't no mountain high" typ fem gånger i filmen. Och då såg vi ändå bara halva. Den är bra.
Och sedan fick vi även tillbaka fysik-proven, som vi gjorde innan sportlovet, över en månad sen. Jag hade till och med hunnit glömma det. Hur som helst fick jag VG, vilket jag är mer än nöjd med. Beautiful. 37/48 - victory.
Idrott, killerboll, wohoo! Jag är typ bäst. Hehe, enligt mig själv. I vilket fall, så var det roligt. Men nu ska jag snart äta. Hejdå!
"Jaaa, och det här är utsikten från min balkong! I bland kan man se isbjörnar här också!"
HA ETT RIKTIGT NAJSIGT SPORTLOV NU, utan att plugga alltför mycket!
// Kramar, Julia. Thanks for reading.
Jag vaknade fem minuter innan klockan ringde imorse - framsteg. Dessvärre blev jag trollbunden/nersövd av P3, och kom inte in i duschen förrän halv sju.
Först tyska, såg bara den tyska serien "Berliner Luft" hela tiden och diskuterade korvar, i och med att det verkar vara Tysklands (enda) stolthet.
Svenska, sim-sala-bim så var man förvandlad till en krönikör. Och inte vilken krönikör som helst, utan en NÖJESKRÖNIKÖR! Min krönika bestod av en mindre presentation om Let's dance, ett program som jag nog aldrig har sett. Hur som helst, låtsades jag vara djupt insatt och arrangerade fantastiska övergångar mellan oss krönikörer, i min grupp var det Mini, Sigge och Madde. Och jag då. Och jag vet inte om ni märkte min magnifika övergång; "Och från en stor musiktävling i TV till en annan! I Let's Dance...". Applåder.
Engelska. Anna-Lena var "sjuk", det vill säga, det hon är varannan vecka när hon inte pallar vår klass. Å andra sidan ska det krävas ganska mycket för en sextioåring att skrika "Nu får det FAN vara nog, jag PALLAR INTE MER!". Stackars Anna-Lena.
Anyway, jag och Amanda gjorde karikatyrer längst bak i klassrummet the entire lesson, istället för att ens försöka lyssna på vikarie Birgittas förtvivlade rop på respons och glosor.
Lunch, jag gjorde klart frågepappret om vulkaner, vilket visade sig vara a) Omöjligt, i och med att niorna som hade sin skåp där jag pluggade gjorde så himla mycket ljud, b) Onödigt, i och med att vi inte ens hade det i läxa och c) Väldigt tråkigt, i och med ... Ärligt, det handlar om vulkaner, hur kul kan det vara?
SO, I och med att halva klassen var sjuk fick vi se på film, Remember the Titans. De sjöng Paulas favvo-låt "Ain't no mountain high" typ fem gånger i filmen. Och då såg vi ändå bara halva. Den är bra.
Och sedan fick vi även tillbaka fysik-proven, som vi gjorde innan sportlovet, över en månad sen. Jag hade till och med hunnit glömma det. Hur som helst fick jag VG, vilket jag är mer än nöjd med. Beautiful. 37/48 - victory.
Idrott, killerboll, wohoo! Jag är typ bäst. Hehe, enligt mig själv. I vilket fall, så var det roligt. Men nu ska jag snart äta. Hejdå!
"Jaaa, och det här är utsikten från min balkong! I bland kan man se isbjörnar här också!"
HA ETT RIKTIGT NAJSIGT SPORTLOV NU, utan att plugga alltför mycket!
// Kramar, Julia. Thanks for reading.
and that thing that happend wouldn't be called love by the one how knows what real love is
Hade sju läsare igår, det finns folk som älskar en på allahjärtansdag. Tack!
Nu ska vi inte nämna några namn, men jag kan konstatera att jag igår fick en kommentar av någon som inte visste vad Greys Anatomy gick ut på. Detta är skandal, i och med att samhället bygger på Greys Anatomy. Jag kan dra snabbversionen.
I första avsnittet, första säsongen får vi träffa huvudpersonen Meredith Grey. Dagen innan hon ska börja praktisera på Seattle Grace Hospital ligger hon med en kille hon aldrig träffat innan. Dagen efter visar det sig att han är hennes chef. Som upplagt för en intrig.
Vi får även träffa Isobel "Izzie" Stevens som har arbetat som modell, men nu studerar till läkare på Seattle Grace Hospital. Och Alex Karev, George O'Malley, Christina Yang och Miranda Baily (som är Alexs, Georges, Izzies, Christinas och Merediths chef).
Alex är gangstern i serien som senare i serien säger "I don't do -valfritt ord för det kvinnliga könsorganet- as a doctor. But otherwise: Yeah!". Det sammanfattar hans personlighet ganska bra.
George är typ anti-gangstern, jättegullig, lost och är nära på att döda sin första patient. Han blir lätt retad. Lite komisk är han helt enkelt.
Christina är MVG-barnet. Hon är smartast och blir bästis med Meredith.
Sen så finns det ju ST-läkarna.
Derek Shepherd (alias Dr. McDreamy), Preston Burke (hjärtkirurgen) och Callie Torres (fast hon kommer inte med förrän senare).
Okej, nu vill jag inte avslöja serien, så det här var ju ganska misslyckat, men den är jättebra. Alla människor kan liknas vid någon i Greys Anatomy. Jag är helt klart ... nä, jag kan inte bedöma mig själv. Men om ni vill ha er personliga Greys Anatomy-personifiering, säg bara till!
Det var studiedag idag, jag vaknar halv tio och spelar Zoo Keeper hela morgonen, sen så sticker jag till Limhamn med Lisen, käkar på Lieto och utför rituella iskrossningar. Sen så var vi tvungna att gå hem, men jag köper en kulglass på vägen. Den var väldigt god. Dessvärre är kulglassar inte gjorda för att ätas på vintern. Jag förfrös både händer, fötter och näsa.
Hemma hos Lisen spelar vi Buzz. Fick den här frågan "Vem skiljde sig från Napoleon Bonaparte från 1810?". Självklart svarade jag skitsnabbt, varpå kommentatorn på spelet utbrast "Åh, spelare tre är en riktig expert!".
Sen hem, pizza, och nu sitter man här, pizzatjock och allt. Men nu måste jag handla mjölk. På tal om tjock stod det faktiskt i mitt horoskop att jag inte skulle träna så mycket idag, vilket jag ser som en signal för att äta så mycket jag kan. Dagens sockerintag består av: Två pepsi 33cl, ett vaniljhjärta, en gräddbulle, en kulglass (två kulor), två U-båtsgodisar (gratisgodis från min pappas jobb - skitgoda) och förmodligen glass ikväll. Det var ganska många kalorier. Å andra sidan skyller jag på att jag växer. Å tredje sidan hade jag lårkomplex imorse. Blev väldigt irriterad på mina lår och satte på mig mina fulaste jeans direkt. Och sedan sörjde jag med massa godis (ja, allt som nämndes här ovan) och min och Lisens isritual, som ska få jordens alla onda saker att sluta. Nä, det var mest förbannelser mot lärare. Och Espresso House.
"And I know, you are not the one that I think of every time the telephone rings"
Men nu ska vi få en liten återblick. Detta skrev jag för exakt ett år sen:
"Iaf, så stod jag i korridoren typ en kvart när alla andra idioter i klassen stirrade på mej o jag kände mej som en handikappad apa på zoo innan jag fick gå in o få utskällning. Men jaja, det hade kunnat va värre."
Det kommer jag ihåg. Hahaha, jag hade ritat på väggen (ja, skrivit Augosta) och sen var jag tvungen att sudda ut det. Medan alla andra i klassen stirrade och skrattade. Det var lite roligt.
Ha ett nice lov nu! PS. Jag avsäger mig alla sociala evenemang under lovet!
Nu ska vi inte nämna några namn, men jag kan konstatera att jag igår fick en kommentar av någon som inte visste vad Greys Anatomy gick ut på. Detta är skandal, i och med att samhället bygger på Greys Anatomy. Jag kan dra snabbversionen.
I första avsnittet, första säsongen får vi träffa huvudpersonen Meredith Grey. Dagen innan hon ska börja praktisera på Seattle Grace Hospital ligger hon med en kille hon aldrig träffat innan. Dagen efter visar det sig att han är hennes chef. Som upplagt för en intrig.
Vi får även träffa Isobel "Izzie" Stevens som har arbetat som modell, men nu studerar till läkare på Seattle Grace Hospital. Och Alex Karev, George O'Malley, Christina Yang och Miranda Baily (som är Alexs, Georges, Izzies, Christinas och Merediths chef).
Alex är gangstern i serien som senare i serien säger "I don't do -valfritt ord för det kvinnliga könsorganet- as a doctor. But otherwise: Yeah!". Det sammanfattar hans personlighet ganska bra.
George är typ anti-gangstern, jättegullig, lost och är nära på att döda sin första patient. Han blir lätt retad. Lite komisk är han helt enkelt.
Christina är MVG-barnet. Hon är smartast och blir bästis med Meredith.
Sen så finns det ju ST-läkarna.
Derek Shepherd (alias Dr. McDreamy), Preston Burke (hjärtkirurgen) och Callie Torres (fast hon kommer inte med förrän senare).
Okej, nu vill jag inte avslöja serien, så det här var ju ganska misslyckat, men den är jättebra. Alla människor kan liknas vid någon i Greys Anatomy. Jag är helt klart ... nä, jag kan inte bedöma mig själv. Men om ni vill ha er personliga Greys Anatomy-personifiering, säg bara till!
Det var studiedag idag, jag vaknar halv tio och spelar Zoo Keeper hela morgonen, sen så sticker jag till Limhamn med Lisen, käkar på Lieto och utför rituella iskrossningar. Sen så var vi tvungna att gå hem, men jag köper en kulglass på vägen. Den var väldigt god. Dessvärre är kulglassar inte gjorda för att ätas på vintern. Jag förfrös både händer, fötter och näsa.
Hemma hos Lisen spelar vi Buzz. Fick den här frågan "Vem skiljde sig från Napoleon Bonaparte från 1810?". Självklart svarade jag skitsnabbt, varpå kommentatorn på spelet utbrast "Åh, spelare tre är en riktig expert!".
Sen hem, pizza, och nu sitter man här, pizzatjock och allt. Men nu måste jag handla mjölk. På tal om tjock stod det faktiskt i mitt horoskop att jag inte skulle träna så mycket idag, vilket jag ser som en signal för att äta så mycket jag kan. Dagens sockerintag består av: Två pepsi 33cl, ett vaniljhjärta, en gräddbulle, en kulglass (två kulor), två U-båtsgodisar (gratisgodis från min pappas jobb - skitgoda) och förmodligen glass ikväll. Det var ganska många kalorier. Å andra sidan skyller jag på att jag växer. Å tredje sidan hade jag lårkomplex imorse. Blev väldigt irriterad på mina lår och satte på mig mina fulaste jeans direkt. Och sedan sörjde jag med massa godis (ja, allt som nämndes här ovan) och min och Lisens isritual, som ska få jordens alla onda saker att sluta. Nä, det var mest förbannelser mot lärare. Och Espresso House.
"And I know, you are not the one that I think of every time the telephone rings"
Men nu ska vi få en liten återblick. Detta skrev jag för exakt ett år sen:
"Iaf, så stod jag i korridoren typ en kvart när alla andra idioter i klassen stirrade på mej o jag kände mej som en handikappad apa på zoo innan jag fick gå in o få utskällning. Men jaja, det hade kunnat va värre."
Det kommer jag ihåg. Hahaha, jag hade ritat på väggen (ja, skrivit Augosta) och sen var jag tvungen att sudda ut det. Medan alla andra i klassen stirrade och skrattade. Det var lite roligt.
Ha ett nice lov nu! PS. Jag avsäger mig alla sociala evenemang under lovet!
Trikoloren eller Trikå-låren?
Hur som helst blir det pinsamt.
Detta är inlägg om fredagen 8/2 i och med att jag inte hann blogga då.
Det startar med tyska, oj oj oj, har inte gjort läxan. Vill du ha ditt MVG, Julia? Ja! Gör då läxan! (Men jag glömde faktiskt, ingen cheating här inte).
Fysik/Teknik, i och med att Julia är så snäll så hjälper hon med andras högtalare, men det får man inte för Ingrid. Pedagogiskt värre. Ingrid är på det hela taget ingen pedagogisk person.
English, the prov. Julia och Amanda har innan slunkit in bakvägen till biblioteket för att plugga. Vi kan nog räknas som fullfjädrade Bergare nu, vi kan alla genvägar.
Fysik/Teknik 2, stackars Ingrid, vår klass var fortfarande höga på adrenalin och socker från provet, och alldeles stirriga, dom där björnarna för en verkligen hyperaktiv. Hur som helst slutar det hela med hot från Conny. Scary.
Lunch, Kinesen. Sen kom man ju för sent, jag skyller på Amanda och Paula. Nästa gång väntar jag inte.
SO, shit shit shit. Pinsamt. Vi börjar komma läskigt nära Napoleon nu, vilket bland annat Joel och Herman högljutt kommenterade.
"Vi har en Napoleonexpert här i klassen faktiskt." Ojdå. Fast något som Herman och Joel inte hade räknat med var att Jessica redan visste det. Fortfarande pinsamt, dock. Hur snabbt kan Julias ansiktsfärg gå från normal till röd? På mindre än en sekund, vilket kommenterades av Tobbe. På det hela taget så var det en väldigt hemsk lektion.
Gympa. Hinderbana. Försenad igen, tack vare Amanda och Paula.
Hinderbana suger, jag hatar armhävningar in public.
Sedan var det ju lagom hem och tröstäta Muminkex. Mitt enorma ego var fortfarande sårat efter den pinsamma Napoleon-incidenten. Sedan var det träning, 5x6 varv, minst. Inga större missöden. Jag drog "Trikå-låren-skämtet", men ingen tyckte att det var roligt.
Men jag fick iaf ett vattenstarkt bevis på karma. Hahaha.
Hem, man ser lite One Tree Hill, det börjar bli riktigt spännande, men ändå långt ifrån Greys Anatomy-nivån.
Ja, sen har det inte varit så mycket. Jag sov. Jag drömde ganska konstiga drömmar. Perversa Harry Potter, kan jag bara säga.
"För att världen skulle vara svår att förstå
Det fanns inget som skulle vara lätt att nå
Alla skulle kämpa tills de dog
Där skulle inte vara en enda som log"
- Anonym
Detta är inlägg om fredagen 8/2 i och med att jag inte hann blogga då.
Det startar med tyska, oj oj oj, har inte gjort läxan. Vill du ha ditt MVG, Julia? Ja! Gör då läxan! (Men jag glömde faktiskt, ingen cheating här inte).
Fysik/Teknik, i och med att Julia är så snäll så hjälper hon med andras högtalare, men det får man inte för Ingrid. Pedagogiskt värre. Ingrid är på det hela taget ingen pedagogisk person.
English, the prov. Julia och Amanda har innan slunkit in bakvägen till biblioteket för att plugga. Vi kan nog räknas som fullfjädrade Bergare nu, vi kan alla genvägar.
Fysik/Teknik 2, stackars Ingrid, vår klass var fortfarande höga på adrenalin och socker från provet, och alldeles stirriga, dom där björnarna för en verkligen hyperaktiv. Hur som helst slutar det hela med hot från Conny. Scary.
Lunch, Kinesen. Sen kom man ju för sent, jag skyller på Amanda och Paula. Nästa gång väntar jag inte.
SO, shit shit shit. Pinsamt. Vi börjar komma läskigt nära Napoleon nu, vilket bland annat Joel och Herman högljutt kommenterade.
"Vi har en Napoleonexpert här i klassen faktiskt." Ojdå. Fast något som Herman och Joel inte hade räknat med var att Jessica redan visste det. Fortfarande pinsamt, dock. Hur snabbt kan Julias ansiktsfärg gå från normal till röd? På mindre än en sekund, vilket kommenterades av Tobbe. På det hela taget så var det en väldigt hemsk lektion.
Gympa. Hinderbana. Försenad igen, tack vare Amanda och Paula.
Hinderbana suger, jag hatar armhävningar in public.
Sedan var det ju lagom hem och tröstäta Muminkex. Mitt enorma ego var fortfarande sårat efter den pinsamma Napoleon-incidenten. Sedan var det träning, 5x6 varv, minst. Inga större missöden. Jag drog "Trikå-låren-skämtet", men ingen tyckte att det var roligt.
Men jag fick iaf ett vattenstarkt bevis på karma. Hahaha.
Hem, man ser lite One Tree Hill, det börjar bli riktigt spännande, men ändå långt ifrån Greys Anatomy-nivån.
Ja, sen har det inte varit så mycket. Jag sov. Jag drömde ganska konstiga drömmar. Perversa Harry Potter, kan jag bara säga.
"För att världen skulle vara svår att förstå
Det fanns inget som skulle vara lätt att nå
Alla skulle kämpa tills de dog
Där skulle inte vara en enda som log"
- Anonym
Can I blow your frapino?
Can I blow your frapino? Julia talar innan hon tänker. Julia tänkte säga "Kan jag bubbla i din frapino?", men översättningsorganet fungerade inte riktigt, så hon översatte det till "Can i blow your frapino?" som vi vet betyder "Kan jag suga av din frapino?". Historien till detta? Kommer om du läser hela detta bloggstycke.
Tyska, ich liebe (nichts). Den fantastiska serien Treffpunkt Berlin. Inte så fantastisk.
Fysik, satt mest och stickade.
Engelska, satt mest och stickade. Anna-Lena loves me, så fort jag räcker upp handen ser hon ut som om jag har räddat en litet fattigt barn i Afrika från att bli dödat av galna gerillaledare.
Teknik, jag håller seriöst på att få alzheimers, kommer inte ihåg någonting, inte ens vad vi gjorde på tekniken.
Lunch, let's go to the Chinese guy (affären Kinesen). Waaa, alzheimers slår till igen. It's white and cloudy in my head. Förvirrande trevligt. Jag antar att det är mitt huvuds sätt att säga att jag är trött.
SO, well, French revolution is uthärdlig. Jag är en liten tjock fakir som sitter på en spikmatta och vräker i mig hamburgare. Ju tjockare jag blir, ju närmare kommer dagen då jag blir för tjock och dör av att hundra tusen nålar sticker ihjäl mig.
Idrott, killerboll, that's the shit. Julia rules!
Stan med Lisen&Paula. Vi ska se Juno, ni vet filmen. Men innan det: Espresso House. Julia köper en Frapino. Nu kommer det roliga. Julia får för sig att bubbla i sin frapino. Det var skitkul. Sen börja Paula bubbla jättemycket och sen bubbla Lisen också och det låter som nån som fiser och vi skrattade jättemycket, sen säger jag "Can I blow your frapino?" och skrattat var ett faktum.
Juno var bra, 4/5 på Julia-skalan. Wihi. Handlar om en tjej som blir gravid och bestämmer sig för att adoptera bort barnet. Vilket också ger lite komplikationer.
Aww, killen var helt gullig, helt lost. Och Ellen Page var ju helt fantastisk. Och en liten cheering till Hillary Swank som också var jättebra.
"I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words how wonderful life is
While you're in the world"
Your song - Elton John
Tyska, ich liebe (nichts). Den fantastiska serien Treffpunkt Berlin. Inte så fantastisk.
Fysik, satt mest och stickade.
Engelska, satt mest och stickade. Anna-Lena loves me, så fort jag räcker upp handen ser hon ut som om jag har räddat en litet fattigt barn i Afrika från att bli dödat av galna gerillaledare.
Teknik, jag håller seriöst på att få alzheimers, kommer inte ihåg någonting, inte ens vad vi gjorde på tekniken.
Lunch, let's go to the Chinese guy (affären Kinesen). Waaa, alzheimers slår till igen. It's white and cloudy in my head. Förvirrande trevligt. Jag antar att det är mitt huvuds sätt att säga att jag är trött.
SO, well, French revolution is uthärdlig. Jag är en liten tjock fakir som sitter på en spikmatta och vräker i mig hamburgare. Ju tjockare jag blir, ju närmare kommer dagen då jag blir för tjock och dör av att hundra tusen nålar sticker ihjäl mig.
Idrott, killerboll, that's the shit. Julia rules!
Stan med Lisen&Paula. Vi ska se Juno, ni vet filmen. Men innan det: Espresso House. Julia köper en Frapino. Nu kommer det roliga. Julia får för sig att bubbla i sin frapino. Det var skitkul. Sen börja Paula bubbla jättemycket och sen bubbla Lisen också och det låter som nån som fiser och vi skrattade jättemycket, sen säger jag "Can I blow your frapino?" och skrattat var ett faktum.
Juno var bra, 4/5 på Julia-skalan. Wihi. Handlar om en tjej som blir gravid och bestämmer sig för att adoptera bort barnet. Vilket också ger lite komplikationer.
Aww, killen var helt gullig, helt lost. Och Ellen Page var ju helt fantastisk. Och en liten cheering till Hillary Swank som också var jättebra.
"I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words how wonderful life is
While you're in the world"
Your song - Elton John
Thousand years comes down to this shit
Tänk såhär: Det var bara en tredjedel som som överlevde pesten. En fjärdedel av Malmös kvinnor dödades under häxbränningen. Jättemånga har dött under alla Sveriges krig. Ändå så har DINA förfädrar överlevt det. Helt otroligt.
Vi börjar med Tyska, får tillbaka vår bedömning av vår redovisning. Julia får 32/36 möjliga, dvs. 8/9, dvs. VG+, i och med att det är jättesvårt att få nior. Jag fick åttor på allt, Korrekthet, Flyt, Ordförråd och Innehåll, vilket jag är fantastiskt nöjd med.
Sen är det Teknik, jag ska tillverka ett instrument... Det slutar nog med en trumma eller nåt strängintrument. Stackars vikarien, hon såg ganska rädd ut.
English, liebe Anna-Lena. the same old shit
Fysik, poor little vikarie.
Lunch, stormar Kinnen.
SO, french filosofs. Visst kommer det bli jävligt kul med Napoleon nästa vecka? Not!
Gympa. Very mucho ofeministisk rugby i killerbollrummet. Och jag är sämst i världen på pingis (möjligtvis efter dom fransk-italienska killarna i Italien).
Home again, that was the shit.
Ska infoga en bild till detta jätteonödiga inlägg. See ya!
This is the shit!
so be my saviour
"But wherever I look there's the time you took
And I tear your pages from my book
I'm still waiting for some new dreams to come
And oh I wanna go back home
But tonight the skies are in disguise"
My saviour, my secret - Sugarplum Fairy
Inatt drömde jag en symbolisk dröm. Jättesymbolisk. Den visar vilken väg jag ska gå i mitt liv. Tyvärr blir jag livrädd av det beskedet. Enligt min drömtydarbok betyder det att jag kommer ha en stundande lycka, frid och lycka, lycklig framgång, jag kommer "förälska mig i det snaraste" och erhålla en sorglig underrättelse. Utöver det kommer jag resa, enligt boken. Plus en förestående lycklig händelse.
Så på det hela taget: Lycka. Men det där "förälska sig i det snaraste" freakes me out!
Jag gjorde ett val. Ett läskigt val. Och drömmen förklarade vad som skulle hända utifrån valet. Sen somnade jag i drömmen. På någons axel. Men jag berättar inte vem "någon" är.
Vi startade med tyska. Historien återupprepar sig.
Sen fysik, en lång film om tinnitus. Kul (inte). Tänk på hårcellen Ellen.
Sen åkte Paula tillKina Kinna, där hon ska spela basket. Lyllos, slipper resten av jättetråkiga fredagen.
Rast, sitter med Wille och Filip i biblioteket och försöker bajsa ner varför min ljuslykta sög så mycket på ett papper. Lyckas inte, i och med att Filip och Wille är ganska roliga att prata med. Lånade däremot en engelsk bok som jag viftade i ansiktet på Annalena när vi gick in. Har ingen aning om vad den handlar om. Men den verkar förödande tråkig.
Teknik, hann till slut bajsa ner allt fjäsk på pappret och lämnade in.
Lunch, Pyttipanna. Jag tycker att det är jättegott, men det verkar jag vara ensam om. Sen bar det iväg till Kinnen.
Här är en matematisk formel som stämmer: F's vikt = F's IQ. F's vikt = X = 10x10 + 35. F's IQ = 135 = F's vikt i kg.
SO, helt okej, börjar bli nervös för provet...
Gympa: Killerboll. Stiftade bekantskap med en mer feminin sida av Eriksson. Tjejbyxor, Aerobic, benvaxning... Var är världen på väg?
Sen försökte han ju även maskera sina pipiga tjejskrik till ganska björnliknande brölande. Typ "Iiiiih-öuorrr!". Tyvärr lyckades han inte lura mig. Hehe, sen satt han och pratade benvaxning med Benne, som även tränade cheerleading med Li.
Från och med nu är han/hon (very shemale) för evigt känd som Erika - Tjejen!
Jag är typiskt en sån person som bara skulle slänga mig ut genom det här fönstret om jag kunde.
Förresten kom jag ihåg ett bra citat idag: "Jag drömde om oss inatt - vi borde skämmas". Har glömt vem som sa det men... ja, inga kommentarer.
And I tear your pages from my book
I'm still waiting for some new dreams to come
And oh I wanna go back home
But tonight the skies are in disguise"
My saviour, my secret - Sugarplum Fairy
Inatt drömde jag en symbolisk dröm. Jättesymbolisk. Den visar vilken väg jag ska gå i mitt liv. Tyvärr blir jag livrädd av det beskedet. Enligt min drömtydarbok betyder det att jag kommer ha en stundande lycka, frid och lycka, lycklig framgång, jag kommer "förälska mig i det snaraste" och erhålla en sorglig underrättelse. Utöver det kommer jag resa, enligt boken. Plus en förestående lycklig händelse.
Så på det hela taget: Lycka. Men det där "förälska sig i det snaraste" freakes me out!
Jag gjorde ett val. Ett läskigt val. Och drömmen förklarade vad som skulle hända utifrån valet. Sen somnade jag i drömmen. På någons axel. Men jag berättar inte vem "någon" är.
Vi startade med tyska. Historien återupprepar sig.
Sen fysik, en lång film om tinnitus. Kul (inte). Tänk på hårcellen Ellen.
Sen åkte Paula till
Rast, sitter med Wille och Filip i biblioteket och försöker bajsa ner varför min ljuslykta sög så mycket på ett papper. Lyckas inte, i och med att Filip och Wille är ganska roliga att prata med. Lånade däremot en engelsk bok som jag viftade i ansiktet på Annalena när vi gick in. Har ingen aning om vad den handlar om. Men den verkar förödande tråkig.
Teknik, hann till slut bajsa ner allt fjäsk på pappret och lämnade in.
Lunch, Pyttipanna. Jag tycker att det är jättegott, men det verkar jag vara ensam om. Sen bar det iväg till Kinnen.
Här är en matematisk formel som stämmer: F's vikt = F's IQ. F's vikt = X = 10x10 + 35. F's IQ = 135 = F's vikt i kg.
SO, helt okej, börjar bli nervös för provet...
Gympa: Killerboll. Stiftade bekantskap med en mer feminin sida av Eriksson. Tjejbyxor, Aerobic, benvaxning... Var är världen på väg?
Sen försökte han ju även maskera sina pipiga tjejskrik till ganska björnliknande brölande. Typ "Iiiiih-öuorrr!". Tyvärr lyckades han inte lura mig. Hehe, sen satt han och pratade benvaxning med Benne, som även tränade cheerleading med Li.
Från och med nu är han/hon (very shemale) för evigt känd som Erika - Tjejen!
Jag är typiskt en sån person som bara skulle slänga mig ut genom det här fönstret om jag kunde.
Förresten kom jag ihåg ett bra citat idag: "Jag drömde om oss inatt - vi borde skämmas". Har glömt vem som sa det men... ja, inga kommentarer.
Du är inte tillräckligt cool för att vara mig ;)
Här sitter man och ska blogga igen. Upptäckte att gårdagens blogg var så populär att en viss klasskamrat hade kopierat hela inlägget till sin blogg (förutom att han hade bytt ut mitt namn mot sitt eget).
Kolla själv:
http://www.imsingergood.blogg.se/:
"So, jag fick en liten provbit på hur tråkigt Franska Revolutionen kommer att bli. Men till skillnad från Johan, som tycker inte verkar så bra så verkar Jessica ´bättre hon förstår jag med men när Johan har oss så förstår jag inte vad han menar.
Jag tyckte att det var en normal lektion som var tråkig, mest sitta och anteckna och ta det lugnt. Vi kan nog klara av Jessica."
Min blogg:
"So, jag fick en liten provbit på hur kul Franska Revolutionen kommer att bli. Men till skillnad från Johan, som tyckte att Napoleon verkade vara en cool typ, så verkar Jessica tycka att Napoleon är en bluffmakare. Själv hade jag kunnat skriva en lång sammanfattning om min åsikt, men det ska jag inte göra, för jag ska faktiskt försöka skaka av mig nördmanteln.
Jag tyckte att det var en bra lektion, mest sitta och anteckna och ta det lugnt. Vi kan nog klara av Jessica."
Är jag den enda som ser vissa likheter?
Men tack vara min skarpa intelligens och vässade förstoringsglas ska jag reda ut det här fruktansvärda brottet. Inget kommer undan rättvisans klo! (Citat av Konstapel Bark, mitt alter ego). I vilket fall har jag lagt upp en smart taktik mot vidare plagiat. De börjar direkt med lite tankar om hur snygg Patrick Dempsey (Dr. McDreamy i Greys Anatomy) är. Jag tror inte killar brukar skriva om Greys Anatomy i sina bloggar.
Igår såg jag of course ett avsnitt Greys Anatomy, och jag kan inte låta bli att kommentera hur snygg Patrick Dempsey är. Därför ska jag infoga en bild på honom här... :P
"Puttinutt" som Paula skulle ha sagt, även om hon inte tycker att han är så snygg.
Så, nu är min blogg plagiatsäkrad. Då kan jag börja blogga som vanligt.
Först tyska, ich liebe (nicht). Vi ser den übermesiga tyskserien på tyskan (logiskt nog) och idag skulle dom patetiska människorna ha en modeshow... Ni kan själva gissa er till hur snyggt det blev. Dom kunde haft Greys Anatomy på tyska som serie istället, även om "Der Arzt Herr McTraumprinze" inte låter så sexigt, för att inte tala om Dr. McSteamys tyska namn; Arzt McDampf. Men hur som helst så tror jag inte Richard (tyskläraren) skulle godkänna Greys Anatomy som ett läromedel.
Sedan fysik som var så meningslöst och tråkigt så jag inte skriver nåt om det. Hela lektionen satt jag och ritade en übersäker hjälm. Den var riktigt cool.
Engelska. Jag har bestämt mig för att jag gillar AnnaLena, vad jag än har sagt innan. Hon är en snäll gammal gumma som man bara vill krama om, right? Hon gav mig MVG. Mitt uttal... Det är liksom mera tyska än engelska.
Teknik. I och med att jag hade glömt min propeller hemma kunde inte jag göra min planerade ljuslykta. Men mina drastiska och radikala Italienrötter satte in direkt. Fram med en kniv så snittade jag upp hela burken. Tyvärr så blev det oerhört fult. En halvtimme senare klippte jag bort hela alltet, tills bara bottnen var kvar, så då dekorerade jag den med lite pärlor och satte på ett handtag på den, i rena frustationen. Elakt och opedagogiskt nog så tyckte Ingrid (läraren) att den va så ful att hon varken tände den eller höll upp den för klassen, som hon gjorde med alla andras. Inte för att jag bryr mig, men det är faktiskt väldigt opedagogiskt.
Lunch. Jag var jättehungrig, men direkt när jag gick in i matsalen slog en unken lukt av gamla lasagneplattor emot mig. Även om jag inte blev mindre hungrig så blev jag lite illamående och tog endast en knäckemacka, och i och med att jag inte orkade bre den så var den ganska torr. Knäckebröd och vatten, rena semestern, right?
SO, jag gillar Jessica (vår SO-lärare nu). Lektionerna är lugna och jag sitter bara och skriver i min skrivbok. Otroligt nog så skriver jag skrivstil. Både jag och min lillasyster Kata har fått otroligt bra kritik för vår skrivstil när vi gick i trean, så det var ju påpassligt att den kom fram. Varför jag skriver skrivstil har jag ingen aning om. Men nu vet jag i alla fall allt om treskifte-systemet!
Idrott, finns väl inte så mycket att säga, jag, Mini och Filip eller Albin dominerade spelet, medan resten av klassen brottades eller gjorde sina mer eller mindre klumpiga versioner av "Masken". Eriksson lyckades göra en riktigt snygg när han ramlade med axeln före... Riktigt smidigt, tycker jag!
Hemma. Julia bytte om till reptilhjärnan och plundrade kylskåpet på yoghurt. Sen när den var slut åt jag digestivekex och russin, tillsammans med Kata som också var ganska hungrig.
Sen sjöng jag högt på One of the brightest stars. Tyvärr är där en falset-ton som jag alltid missar...
Just nu överväger jag om jag ska träna. Jag är trött trött trött och vill helst bara sova i tre timmar nu, men jag borde verkligen träna! Okej, nu bestämmer jag mig. Jag ska träna! Gut, sehr gut.
"I don't quite know how to say how I feel
Those three words said too much
But not enough"
Chasing cars - Snow Patrol
Ses imorgon!
Kolla själv:
http://www.imsingergood.blogg.se/:
"So, jag fick en liten provbit på hur tråkigt Franska Revolutionen kommer att bli. Men till skillnad från Johan, som tycker inte verkar så bra så verkar Jessica ´bättre hon förstår jag med men när Johan har oss så förstår jag inte vad han menar.
Jag tyckte att det var en normal lektion som var tråkig, mest sitta och anteckna och ta det lugnt. Vi kan nog klara av Jessica."
Min blogg:
"So, jag fick en liten provbit på hur kul Franska Revolutionen kommer att bli. Men till skillnad från Johan, som tyckte att Napoleon verkade vara en cool typ, så verkar Jessica tycka att Napoleon är en bluffmakare. Själv hade jag kunnat skriva en lång sammanfattning om min åsikt, men det ska jag inte göra, för jag ska faktiskt försöka skaka av mig nördmanteln.
Jag tyckte att det var en bra lektion, mest sitta och anteckna och ta det lugnt. Vi kan nog klara av Jessica."
Är jag den enda som ser vissa likheter?
Men tack vara min skarpa intelligens och vässade förstoringsglas ska jag reda ut det här fruktansvärda brottet. Inget kommer undan rättvisans klo! (Citat av Konstapel Bark, mitt alter ego). I vilket fall har jag lagt upp en smart taktik mot vidare plagiat. De börjar direkt med lite tankar om hur snygg Patrick Dempsey (Dr. McDreamy i Greys Anatomy) är. Jag tror inte killar brukar skriva om Greys Anatomy i sina bloggar.
Igår såg jag of course ett avsnitt Greys Anatomy, och jag kan inte låta bli att kommentera hur snygg Patrick Dempsey är. Därför ska jag infoga en bild på honom här... :P
"Puttinutt" som Paula skulle ha sagt, även om hon inte tycker att han är så snygg.
Så, nu är min blogg plagiatsäkrad. Då kan jag börja blogga som vanligt.
Först tyska, ich liebe (nicht). Vi ser den übermesiga tyskserien på tyskan (logiskt nog) och idag skulle dom patetiska människorna ha en modeshow... Ni kan själva gissa er till hur snyggt det blev. Dom kunde haft Greys Anatomy på tyska som serie istället, även om "Der Arzt Herr McTraumprinze" inte låter så sexigt, för att inte tala om Dr. McSteamys tyska namn; Arzt McDampf. Men hur som helst så tror jag inte Richard (tyskläraren) skulle godkänna Greys Anatomy som ett läromedel.
Sedan fysik som var så meningslöst och tråkigt så jag inte skriver nåt om det. Hela lektionen satt jag och ritade en übersäker hjälm. Den var riktigt cool.
Engelska. Jag har bestämt mig för att jag gillar AnnaLena, vad jag än har sagt innan. Hon är en snäll gammal gumma som man bara vill krama om, right? Hon gav mig MVG. Mitt uttal... Det är liksom mera tyska än engelska.
Teknik. I och med att jag hade glömt min propeller hemma kunde inte jag göra min planerade ljuslykta. Men mina drastiska och radikala Italienrötter satte in direkt. Fram med en kniv så snittade jag upp hela burken. Tyvärr så blev det oerhört fult. En halvtimme senare klippte jag bort hela alltet, tills bara bottnen var kvar, så då dekorerade jag den med lite pärlor och satte på ett handtag på den, i rena frustationen. Elakt och opedagogiskt nog så tyckte Ingrid (läraren) att den va så ful att hon varken tände den eller höll upp den för klassen, som hon gjorde med alla andras. Inte för att jag bryr mig, men det är faktiskt väldigt opedagogiskt.
Lunch. Jag var jättehungrig, men direkt när jag gick in i matsalen slog en unken lukt av gamla lasagneplattor emot mig. Även om jag inte blev mindre hungrig så blev jag lite illamående och tog endast en knäckemacka, och i och med att jag inte orkade bre den så var den ganska torr. Knäckebröd och vatten, rena semestern, right?
SO, jag gillar Jessica (vår SO-lärare nu). Lektionerna är lugna och jag sitter bara och skriver i min skrivbok. Otroligt nog så skriver jag skrivstil. Både jag och min lillasyster Kata har fått otroligt bra kritik för vår skrivstil när vi gick i trean, så det var ju påpassligt att den kom fram. Varför jag skriver skrivstil har jag ingen aning om. Men nu vet jag i alla fall allt om treskifte-systemet!
Idrott, finns väl inte så mycket att säga, jag, Mini och Filip eller Albin dominerade spelet, medan resten av klassen brottades eller gjorde sina mer eller mindre klumpiga versioner av "Masken". Eriksson lyckades göra en riktigt snygg när han ramlade med axeln före... Riktigt smidigt, tycker jag!
Hemma. Julia bytte om till reptilhjärnan och plundrade kylskåpet på yoghurt. Sen när den var slut åt jag digestivekex och russin, tillsammans med Kata som också var ganska hungrig.
Sen sjöng jag högt på One of the brightest stars. Tyvärr är där en falset-ton som jag alltid missar...
Just nu överväger jag om jag ska träna. Jag är trött trött trött och vill helst bara sova i tre timmar nu, men jag borde verkligen träna! Okej, nu bestämmer jag mig. Jag ska träna! Gut, sehr gut.
"I don't quite know how to say how I feel
Those three words said too much
But not enough"
Chasing cars - Snow Patrol
Ses imorgon!
You should have seen me on that jet plane
Okej, för att starta bloggen med några ord till Gud: Tack tack tack tack för Rinomar!
Nu ska ni få höra förklaringen till min tacksägelse:
Det hela startade i Italien den andre januari. Jag stiger upp och tar en dusch. Här kommer det första frågetecknet: Fick jag ut allt vatten ur örat?
Förmodligen inte, men det tänkte inte jag på. Vi skulle till Machonyaga, ett högt berg i två timmar i bil från vår lägenhet. Två timmar på snirkliga vägar uppåt uppåt uppåt. Ganska snabbt slog det lock för mina öron, trots att jag gäspade hela tiden. Sen skulle vi ta en kabin upp på toppen av berget. Då slog det ännu mer lock för mitt öra. Stackars stackars öra. Men det tänkte inte jag på. Sen skulle vi ner, och med mina otroligt trånga hörselgångar fick jag nästan panik för att det gjorde så ont i örat. Iaf, väl nere så gäspade jag lite och sen gjorde det inte så ont. Och sen åkte vi tillbaka till lägenheten. Men på dom två timmarna ner så fick jag väldigt ont i örat. Men det tänkte ju inte jag på.
Fast sen på natten, då tänkte jag på det. Eller rättare sagt, jag vaknade mitt i natten av att det kändes som om min hjärna hade bestämt sig att tränga ut ur mitt huvud, genom örat. Väldigt smärtsamt och jag sov inget den natten.
På dagen var det lite bättre, när man kunde sysselsätta med annat, även om jag kände att min kondition var på botten. Jag blev andfådd av att bara gå trappor, och det är inte för att det är tunn luft. Jag var sjuk.
Den natten sov jag ingenting. När jag vaknade var jag blek, sömnig, illamående och allmänt jätteplågad. Men det var dessvärre avresedagen, och alla som någonsin flugit i ett flygplan vet att det gör ont i öronen när man flyger. Så jag oerhört nervös. Jag kan peka ut två gånger då jag fått så ont i öronen att jag ville hoppa av planet, slita av mig öronen, osv. Och med den inflammationen jag redan hade blev det inte bättre. Jag var nära på att gråta.
Planet lyfte. Jag kallsvettades och koncentrerade mig på att andas och att tugga tuggummi, som får det att bli bättre i öronen. Och jag lyckades. Inga utbrott, inga "Jag vill dö!"-utrop eller lock i öronen.
Men när det skulle landa...
Inflammationen hade spridit sig till käken, tinningen, svaljet, tungan och omkringliggande områden. Det betyder att jag inte kunde tugga så bra. Och ajajajajajajajajajajajajajajajajaj! så ont det gjorde.
Jag var svag, kunde knappt stå och än mindre föra ett samtal. Därför sjussades jag direkt hem till mitt underbara hus (Hem ljuva hem-experience) och sov, välsignat i 45 underbara minuter. Sen åkte vi till min morfar som är läkare så att han kunde ordinera en medecin. Rinomar hette den medecinen. Jag grät nästan av lycka.
Och nu sitter jag här, med ett öra som försöker läka och sömnen och hungern som smyger sig på - ni måste tänka på att jag har jag endast ätit en liten salamimacka och en liten pizzaslice, för att inte svimma.
Och detta dygn har jag sovit max tre timmar. Så trots att klockan är tio i åtta får ni ursäkte mig. Jag måste sova!
Nu ska ni få höra förklaringen till min tacksägelse:
Det hela startade i Italien den andre januari. Jag stiger upp och tar en dusch. Här kommer det första frågetecknet: Fick jag ut allt vatten ur örat?
Förmodligen inte, men det tänkte inte jag på. Vi skulle till Machonyaga, ett högt berg i två timmar i bil från vår lägenhet. Två timmar på snirkliga vägar uppåt uppåt uppåt. Ganska snabbt slog det lock för mina öron, trots att jag gäspade hela tiden. Sen skulle vi ta en kabin upp på toppen av berget. Då slog det ännu mer lock för mitt öra. Stackars stackars öra. Men det tänkte inte jag på. Sen skulle vi ner, och med mina otroligt trånga hörselgångar fick jag nästan panik för att det gjorde så ont i örat. Iaf, väl nere så gäspade jag lite och sen gjorde det inte så ont. Och sen åkte vi tillbaka till lägenheten. Men på dom två timmarna ner så fick jag väldigt ont i örat. Men det tänkte ju inte jag på.
Fast sen på natten, då tänkte jag på det. Eller rättare sagt, jag vaknade mitt i natten av att det kändes som om min hjärna hade bestämt sig att tränga ut ur mitt huvud, genom örat. Väldigt smärtsamt och jag sov inget den natten.
På dagen var det lite bättre, när man kunde sysselsätta med annat, även om jag kände att min kondition var på botten. Jag blev andfådd av att bara gå trappor, och det är inte för att det är tunn luft. Jag var sjuk.
Den natten sov jag ingenting. När jag vaknade var jag blek, sömnig, illamående och allmänt jätteplågad. Men det var dessvärre avresedagen, och alla som någonsin flugit i ett flygplan vet att det gör ont i öronen när man flyger. Så jag oerhört nervös. Jag kan peka ut två gånger då jag fått så ont i öronen att jag ville hoppa av planet, slita av mig öronen, osv. Och med den inflammationen jag redan hade blev det inte bättre. Jag var nära på att gråta.
Planet lyfte. Jag kallsvettades och koncentrerade mig på att andas och att tugga tuggummi, som får det att bli bättre i öronen. Och jag lyckades. Inga utbrott, inga "Jag vill dö!"-utrop eller lock i öronen.
Men när det skulle landa...
Inflammationen hade spridit sig till käken, tinningen, svaljet, tungan och omkringliggande områden. Det betyder att jag inte kunde tugga så bra. Och ajajajajajajajajajajajajajajajajaj! så ont det gjorde.
Jag var svag, kunde knappt stå och än mindre föra ett samtal. Därför sjussades jag direkt hem till mitt underbara hus (Hem ljuva hem-experience) och sov, välsignat i 45 underbara minuter. Sen åkte vi till min morfar som är läkare så att han kunde ordinera en medecin. Rinomar hette den medecinen. Jag grät nästan av lycka.
Och nu sitter jag här, med ett öra som försöker läka och sömnen och hungern som smyger sig på - ni måste tänka på att jag har jag endast ätit en liten salamimacka och en liten pizzaslice, för att inte svimma.
Och detta dygn har jag sovit max tre timmar. Så trots att klockan är tio i åtta får ni ursäkte mig. Jag måste sova!
Som en isyxa i hjärtat, på det positiva sättet!
Imorgon åker jag till Italien, som jag ser som mitt andra hemland, mest på grund av den goda maten och dom typiskt italienska stereotyperna. Om jag hade varit typ en fjärdedels gotländare hade jag nog inte skrutit lika mycket. I vilket fall som helst så har jag lite reseångest för min Ipod släpper inte in några nya låtar från min dator, vilkt är synd för just nu har jag inte så mycket bra musik på den och jag hinner inte fixa med den nu. Och jag får inte ha med mig min älskvärda dator, tyvärr.
Idag sålde jag Kvällsposten i två timmar, hade tyvärr glömt vantarna hemma och efter en kvart i regn och blåst började jag titta efter misstänkta svarta fläckar på fingrarna... Jag klarade mig helskinnad hem för att krypa ner under täcket och läsa femtio sidor i "Förrädarens Guld", boken jag lånade på biblioteket. Som om dom typ sju böckerna jag fick i julklapp inte räckte, men jag älskar författaren till den boken! Jag säger detta till alla: Läs DE VANDRANDE STÄDERNA av PHILLIP REEVE!
Sen skulle jag träna (short track). Idag var jag helt fantastiskt bra, till och med en bodybuilder som Paula skulle erkänna att det var starkt jobbat. Dessvärre börjar jag bli lite nervös för att jag är för bra. Jag har gått på short track i ungefär 1 år. Under den tiden har jag gått om nästan tre stycken som har tränat mycket längre än mig. Jag hade blivit arg om det var någon annan som hade gått om mig på en sport jag har gått på i fem år bara sådär.
Iaf så slog jag personbästa med minst en halv sekund, vilket är väldigt bra. Julia Dahlgren, pers på tvåvarvare: 11,7!
"But as long I live
I long to see
I long to be
to stay with you again
Stay with you again, stay with you again,
To stay with you again"
Stay with you again - BWO
Min favoritlåt just nu, börjar nästan gråta när jag hör den... Kan vara för att jag tänker på boken "Det vita mörkret". Den var som en isyxa i hjärtat, som man säger. Jag rekommenderar även den! Om jag bara fick läsa en bok detta året skulle det verkligen vara den! Ondska, död, längtan, samhörighet och kyla. Jag kunde inte sova efter jag hade läst ut den.
Men nu måste jag packa. Imorgon går planet! Ja, jag kan ju inte blogga på några dagar, men det får ni ha överseende med ;)
Idag sålde jag Kvällsposten i två timmar, hade tyvärr glömt vantarna hemma och efter en kvart i regn och blåst började jag titta efter misstänkta svarta fläckar på fingrarna... Jag klarade mig helskinnad hem för att krypa ner under täcket och läsa femtio sidor i "Förrädarens Guld", boken jag lånade på biblioteket. Som om dom typ sju böckerna jag fick i julklapp inte räckte, men jag älskar författaren till den boken! Jag säger detta till alla: Läs DE VANDRANDE STÄDERNA av PHILLIP REEVE!
Sen skulle jag träna (short track). Idag var jag helt fantastiskt bra, till och med en bodybuilder som Paula skulle erkänna att det var starkt jobbat. Dessvärre börjar jag bli lite nervös för att jag är för bra. Jag har gått på short track i ungefär 1 år. Under den tiden har jag gått om nästan tre stycken som har tränat mycket längre än mig. Jag hade blivit arg om det var någon annan som hade gått om mig på en sport jag har gått på i fem år bara sådär.
Iaf så slog jag personbästa med minst en halv sekund, vilket är väldigt bra. Julia Dahlgren, pers på tvåvarvare: 11,7!
"But as long I live
I long to see
I long to be
to stay with you again
Stay with you again, stay with you again,
To stay with you again"
Stay with you again - BWO
Min favoritlåt just nu, börjar nästan gråta när jag hör den... Kan vara för att jag tänker på boken "Det vita mörkret". Den var som en isyxa i hjärtat, som man säger. Jag rekommenderar även den! Om jag bara fick läsa en bok detta året skulle det verkligen vara den! Ondska, död, längtan, samhörighet och kyla. Jag kunde inte sova efter jag hade läst ut den.
Men nu måste jag packa. Imorgon går planet! Ja, jag kan ju inte blogga på några dagar, men det får ni ha överseende med ;)
Bara för att göra det ännu värre?
Jag hat klagat på dom väldigt tajta dräkterna i short track väldigt många gånger. Och jag har klagat på rumpputten i short track ännu flera gånger. Och bara för att göra det ännu värre fick jag idag praktisera "dubbelputten". Inte roligt, dessutom kan det misstolkas in many ways, så mycket kan det misstolkas att jag helst inte vill tänka på det.
En vanlig putt går till så att man åker sakta så kommer någon som precis åkt sitt varv i full fart och puttar en på rumpan. Dubbelputt går till så att två stycken åker långsamt in på banan. Dom åker efter varandra, som en kö ungerfär. Och så kommer den snabbe bakom dom och puttar på dom. Och det kan ju misstolkas jättemycket. Särskilt om man som jag faktiskt måste göra det också. Dessutom ramlade jag en gång när jag skulle göra det, så nu har jag ont i ryggen.
Sen var det väldigt flummigt när vi skulle plocka undan madrasserna (som man har runt sargen gör att man inte ska slå i sargen så hårt om man ramlar). Madrasserna är ganska tunga och man ska stapla dom tills dom ligger på en väldigt hög ... hög helt enkelt. Så jag och Johanna satte igång med detta konststycke, men så börja vi skratta, och alla vet att när man skrattar så kan man inte göra något annat. Så vi stod helt enkelt och skratta i ett antal minuter tills folk tittade konstigt på oss... Till slut kunde jag, med lite hjälp, få upp den sista madrassen.
Utan att börja skratta.
Vi ses imorgon, eller som man sa förr i tiden: See ya Folks!
"I could make it look like an accident!"
Meep meep. Hade roligt idag på short tracken, för dels hann jag med att sjunga julsånger och skratta väldigt mycket och dels så hade jag bra tid när jag åkte. För er som fortfarande inte har fattat vad short track går ut på, så går det ut på att man åker runt på en bana som är 111 meter så snabbt man kan. Och det är inte meningslöst. Det är tio gånger mindre meningslöst än cooper, och det är ändå obligatoriskt i skolan!
Iaf, dagen började med att jag drömmer att jag nästan blir mördad, träffar Tokio Hotel på ett vandrarhem och gömmer mig i en skola. Det konstigaste var att han Kaulitz i Tokio Hotel inte hade nått smink. Men å andra sidan hade han ju varit ute och vandrat i skogen. Man kanske inte hinner sminka sig då.
Sen så vaknade jag faktiskt lite innan klockan ringde, vilket är fantastiskt. Så jag kom igång direkt, nästan. Jag kom i tid iaf.
Först språk, ser den ultradissade serien om Petra, Tanja, Hassan och Chris. Jag hade aldrig velat förödmjuka mig själv sådär!
Sen english. Neeej Filip, om man vill bli advokat ska man läsa samhälls juridik och inget annat. Jag ska nog bli lärare. Eller nej, jag har ingen respekt för kvinnliga lärare. Okej, låter väldigt ofeministiskt för nån som är feminist, men om man har Anna-Lena, Ingrid, Kerstin Backe osv, så lär man sig att dom har noll koll på klassen. Synd. Och nej, whatever you think, jag är inte transvestit.
Jag ska nog bli glasblåsare. Med tanke på hur många som röker så har jag väldigt friska lungor! Och jag tror att det är ett yrke som passar mig.
Lunch: Storma kinnen! Snickers, bad bad bad. Men jag tränar ju på fredagar så jag unnar mig det.
So: Inställt. Som sagt: Jag är rädd. Folk (mest Eriksson, den gangstern) börjar kalla redan mig Napoleon. Det är det mest kränkande sen jag blev kallad Kalksten av alla niorna förra året. Pinsamt. Iaf, jag måste nörda mig. Absolutely. Jag. Vill. Ha. Åtminstone. Ett. MVG. I. Åttan! Och då får det bli historia, för Mullvaden. Ska sluta kalla henne för det förresten. Jag ska nog fjäska.
Sen när skola slutat åkte jag och Lisen till stan. Vi följde vår vanliga rutt. Espresso House, parfymluktning, klädprovning, sminkprovning. När man har gjort det förflyttar man sig till ett annat territorium och upprepar proceduren. Varje del tar ungefär en halvtimme, så en procedur tar två timmar. Och då förstår man ju hur lätt sex timmar bara flyger iväg på stan!
Tyvärr kunde vi bara vara där i två timmar, förskräckligt lite, enligt mig.
Det var även pinsamt när jag och Lisen hade sminkkrig på sminkavdelningen. Jag beväpnad med en puderborste mot Lisen beväpnad med en ögonskugga. Mitt mål var att kladda ner Lisen så mycket som möjligt i ansiktet och Lisen hade förmodligen samma avsikt. Men då kom... !
... Mathilda, som gick i vår klass i sexan och som även går på min konfirmation och hennes kompis. Dom verkade inte tycka att sminkkrig var en normal sysselsättning, så då började Lisen stamma och jag rodna (tack tack tack Lisens smink som nog täckte lite av den illröda färgen). Sen gick vi.
Sen var det short track, men det skrev jag om där uppe, så förhoppningsvis så vet ni vad det handlar om.
Ses imrogon! Då ska jag tävla i short track, får se hur det går med oslipade skriskor. Och lite annat (*evil laugh)...
Bananer är min räddning
Och få nu inga perversa idéer.
Såhär var det. Jag skulle träna, men kom 45 minuter för tidigt. Ingen annan var där och för att inte stöta på några läskiga hockeyspelare eller så, så tänkte jag gå ett varv runt hela isstadion. Det gick inte så bra, för på ett ställa började en massa lampor lysa som om det var övervakat. Det var läskigt så då gick jag tillbaka till ishallen. Där stötte jag på jättemånga läskiga hockeyspelare, och alla som känner till historien om Julia som skämde ut sig i sportnytt på tv4 vet att hon är livrädd för farliga hockeyspelare. Så när dom gick förbi mig var jag jätterädd. Så jag hittade ett mörkt hörn och började äta en medhavd banan väääldigt lånsamt. Till slut hade jag ätit upp den och filosoferat lite och blivit halvt galen av att sitta i ett mörkt hörn för länge. Kollade klockan. En kvart tills träningen skulle börja. Shit the same (= skitsamma) tänkte jag och gick till där vi skulle träna och hoppades kunna undvika dom läskiga hockeyspelarna.
Det gick jättebra. Inga läskiga hockeyspelare och jag hittade kompisar där vi skulle träna. Det gick hyfsat bra även om jag tycker att stafetter är lite konstiga för man måste putta varandras rumpor när man ska växla. Räckte det inte med att ha supertajta dräkter?
Iaf, det gick bra. Sen skulle vi åka 4 x 4 x 3 varv. Det blir 48 varv om man är lite smart. Och det blir ... väldigt många meter i och med att ett varv är 111 meter. Typ fem kilometer. Slå det!
Sen så har jag ätit pizza (varning: onödig info). Och sett idol. Way to go Amanda!!!
Ses imorgon och keep reading my blogg. Jag har fått konkurenter. Jag tror att jag blir tvungen att döda Gw, Paula och Eriksson om dom tar mina läsare. But don't worry, jag får det att se ut som en olycka (ondskefullt skratt).
Såhär var det. Jag skulle träna, men kom 45 minuter för tidigt. Ingen annan var där och för att inte stöta på några läskiga hockeyspelare eller så, så tänkte jag gå ett varv runt hela isstadion. Det gick inte så bra, för på ett ställa började en massa lampor lysa som om det var övervakat. Det var läskigt så då gick jag tillbaka till ishallen. Där stötte jag på jättemånga läskiga hockeyspelare, och alla som känner till historien om Julia som skämde ut sig i sportnytt på tv4 vet att hon är livrädd för farliga hockeyspelare. Så när dom gick förbi mig var jag jätterädd. Så jag hittade ett mörkt hörn och började äta en medhavd banan väääldigt lånsamt. Till slut hade jag ätit upp den och filosoferat lite och blivit halvt galen av att sitta i ett mörkt hörn för länge. Kollade klockan. En kvart tills träningen skulle börja. Shit the same (= skitsamma) tänkte jag och gick till där vi skulle träna och hoppades kunna undvika dom läskiga hockeyspelarna.
Det gick jättebra. Inga läskiga hockeyspelare och jag hittade kompisar där vi skulle träna. Det gick hyfsat bra även om jag tycker att stafetter är lite konstiga för man måste putta varandras rumpor när man ska växla. Räckte det inte med att ha supertajta dräkter?
Iaf, det gick bra. Sen skulle vi åka 4 x 4 x 3 varv. Det blir 48 varv om man är lite smart. Och det blir ... väldigt många meter i och med att ett varv är 111 meter. Typ fem kilometer. Slå det!
Sen så har jag ätit pizza (varning: onödig info). Och sett idol. Way to go Amanda!!!
Ses imorgon och keep reading my blogg. Jag har fått konkurenter. Jag tror att jag blir tvungen att döda Gw, Paula och Eriksson om dom tar mina läsare. But don't worry, jag får det att se ut som en olycka (ondskefullt skratt).
Förklaring till varför grodor hoppar
Okej, igår, den sjätte december, hoppade en groda. Alltså en icke-existerande groda, men ändå. Jag råkade säga en sak innan jag hann tänka. Vilket händer ibland om man är jag.
En klasskamrat sa att han brukade tänka på choklad när han inte skulle få bånge. Men jag uppfattade inte "när han inte skulle få bånge" så jag trodde bara att han sa "jag brukar på choklad ibland" typ. Då sa jag "Hahaha, jag brukar tänka på pingviner!" jättehögt och nästan lite stolt. Det är sant, jag brukar tänka på små dansande pingviner när jag inte ska rodna. Men då trodde ju alla att jag sa "Jag brukar tänka på pinviner när jag inte ska va kåt!" och de fattade ju inte jag, så när jag såg andras miner så sa jag ungefär "Jag lovar, det funkar!". Ännu mer förbryllade miner. Så det var lite pinsamt.
Men till alla som satt vid mitt bord på lunchen igår, jag menade alltså att jag brukar tänka på pingviner när jag inte ska rodna, inget annat. Jag är inte fullt så pervers som ni tror nu.
// Konstapel Bark
En klasskamrat sa att han brukade tänka på choklad när han inte skulle få bånge. Men jag uppfattade inte "när han inte skulle få bånge" så jag trodde bara att han sa "jag brukar på choklad ibland" typ. Då sa jag "Hahaha, jag brukar tänka på pingviner!" jättehögt och nästan lite stolt. Det är sant, jag brukar tänka på små dansande pingviner när jag inte ska rodna. Men då trodde ju alla att jag sa "Jag brukar tänka på pinviner när jag inte ska va kåt!" och de fattade ju inte jag, så när jag såg andras miner så sa jag ungefär "Jag lovar, det funkar!". Ännu mer förbryllade miner. Så det var lite pinsamt.
Men till alla som satt vid mitt bord på lunchen igår, jag menade alltså att jag brukar tänka på pingviner när jag inte ska rodna, inget annat. Jag är inte fullt så pervers som ni tror nu.
// Konstapel Bark
