Magnifikt!

Meep meep. Hade roligt idag på short tracken, för dels hann jag med att sjunga julsånger och skratta väldigt mycket och dels så hade jag bra tid när jag åkte. För er som fortfarande inte har fattat vad short track går ut på, så går det ut på att man åker runt på en bana som är 111 meter så snabbt man kan. Och det är inte meningslöst. Det är tio gånger mindre meningslöst än cooper, och det är ändå obligatoriskt i skolan!

Iaf, dagen började med att jag drömmer att jag nästan blir mördad, träffar Tokio Hotel på ett vandrarhem och gömmer mig i en skola. Det konstigaste var att han Kaulitz i Tokio Hotel inte hade nått smink. Men å andra sidan hade han ju varit ute och vandrat i skogen. Man kanske inte hinner sminka sig då.

Sen så vaknade jag faktiskt lite innan klockan ringde, vilket är fantastiskt. Så jag kom igång direkt, nästan. Jag kom i tid iaf.

Först språk, ser den ultradissade serien om Petra, Tanja, Hassan och Chris. Jag hade aldrig velat förödmjuka mig själv sådär!

Sen english. Neeej Filip, om man vill bli advokat ska man läsa samhälls juridik och inget annat. Jag ska nog bli lärare. Eller nej, jag har ingen respekt för kvinnliga lärare. Okej, låter väldigt ofeministiskt för nån som är feminist, men om man har Anna-Lena, Ingrid, Kerstin Backe osv, så lär man sig att dom har noll koll på klassen. Synd. Och nej, whatever you think, jag är inte transvestit.
Jag ska nog bli glasblåsare. Med tanke på hur många som röker så har jag väldigt friska lungor! Och jag tror att det är ett yrke som passar mig.

Lunch: Storma kinnen! Snickers, bad bad bad. Men jag tränar ju på fredagar så jag unnar mig det.

So: Inställt. Som sagt: Jag är rädd. Folk (mest Eriksson, den gangstern) börjar kalla redan mig Napoleon. Det är det mest kränkande sen jag blev kallad Kalksten av alla niorna förra året. Pinsamt. Iaf, jag måste nörda mig. Absolutely. Jag. Vill. Ha. Åtminstone. Ett. MVG. I. Åttan! Och då får det bli historia, för Mullvaden. Ska sluta kalla henne för det förresten. Jag ska nog fjäska.

Sen när skola slutat åkte jag och Lisen till stan. Vi följde vår vanliga rutt. Espresso House, parfymluktning, klädprovning, sminkprovning. När man har gjort det förflyttar man sig till ett annat territorium och upprepar proceduren. Varje del tar ungefär en halvtimme, så en procedur tar två timmar. Och då förstår man ju hur lätt sex timmar bara flyger iväg på stan!
Tyvärr kunde vi bara vara där i två timmar, förskräckligt lite, enligt mig.
Det var även pinsamt när jag och Lisen hade sminkkrig på sminkavdelningen. Jag beväpnad med en puderborste mot Lisen beväpnad med en ögonskugga. Mitt mål var att kladda ner Lisen så mycket som möjligt i ansiktet och Lisen hade förmodligen samma avsikt. Men då kom... !
... Mathilda, som gick i vår klass i sexan och som även går på min konfirmation och hennes kompis. Dom verkade inte tycka att sminkkrig var en normal sysselsättning, så då började Lisen stamma och jag rodna (tack tack tack Lisens smink som nog täckte lite av den illröda färgen). Sen gick vi.

Sen var det short track, men det skrev jag om där uppe, så förhoppningsvis så vet ni vad det handlar om.

Ses imrogon! Då ska jag tävla i short track, får se hur det går med oslipade skriskor. Och lite annat (*evil laugh)...