Magnifikt!

Visst känns det så ibland? Man vaknar och är helt tung och tänker "Min hjärna var dar definitivt bäst före... Hm, igår!". Imorse var det lite så. Jag hade haft en ganska underlig dröm, om man uttrycker sig så. Jag tror jag ska skriva en låt. Men i och med att jag är 100% omusikalisk så blir det nog mer en dikt - en låttext utan melodi, om ni fattar. Och jag tänker inte publicera den här. Även om jag vet att ni vill läsa den ;)

Idag åkte jag till stan och fikade med Lisen, Malin och Paula på Espresso House, mitt hemland. Det var faktiskt Malins idé, även om både hon och Lisen syndade genom att ta en tämligen nyttig macka, medan jag kände mig way to glupsk med min Hasselnötsmuffin. Men det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet. Direkt när jag såg den - jag visste att jag inte kunde leva utan den! För att vara lite poetisk.

Sen såg vi Fötrollad, med Patrick Dempsey (ja, inga kommentarer). Jag tyckte den var gullig. Ja, den var riktigt förutsägbar, men på ett ickemesigt sätt. Och den var faktiskt rolig. För det var ju parodi på en Disneyfilm.
Och den var ju bra gjord också. Asså, kameravinklar och ljussättning och så. Jag stör mig som fan om dom inte får till kameravinklarna. Det är fult fult fult.
Och på vissa ställen var den väldigt romantisk. Riktigt aww-moment. Whatever you say, den var inte dålig. Inte perfekt handling eller så, och ingen Oscarvinnare, men helt okej. Klart slut.

Imorgon är det måndag - the day of badminton. Synes!